Teheran begraver Khamenei för miljoner, USA fyller 250 med värmerekord och Sverige svettas hemma från VM

God lördagsmorgon, ni helglediga hedersknyfflar. Det är lördag den 4 juli 2026, veckans mål är passerat och framför dig ligger två hela dygn utan väckarklocka. Men innan du sträcker på dig i solen: i Teheran samlas miljoner till en veckolång begravning, i Kyiv räknas de döda till trettio, i Venezuela gräver man fortfarande i rasmassorna, och på andra sidan Atlanten firar USA 250 år under ett värmeklot som slår rekord. Häll upp något kallt den här gången - det är ju sommar - och slå dig ner. Vi rostar lördagens nyheter åt dig.

Teheran begraver Khamenei - över tio miljoner väntas på gatorna

I dag börjar sorgen på allvar. Iran har inlett en veckolång statsbegravning för sin i februari dödade högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, och regimen väntar att över tio miljoner människor - inklusive representanter från fler än hundra länder - ska flöda genom Teherans gator. Kistan, tillsammans med kistorna för flera familjemedlemmar som dödades med honom, ligger på lit de parade vid det väldiga Mosalla-komplexet för allmänhetens sista farväl. Khamenei dödades 86 år gammal i ett gemensamt amerikansk-israeliskt flyganfall mot hans anläggning den 28 februari, den första dagen av kriget mot Iran, och begravningen har skjutits upp gång på gång medan striderna dragit ut på tiden.

Processionerna sträcker sig mellan den 3 och 9 juli genom Teheran, Qom och Mashhad i Iran och vidare till Najaf och Karbala i Irak, innan den slutliga gravläggningen sker den 9 juli vid Imam Reza-helgedomen i Mashhad. En begravning som pågår i en hel vecka är i sig ett maktspråk. Den visar hur djupt Khameneis gestalt fortfarande genomsyrar den iranska statens själ, även månader efter hans död, och den mobiliserar en folkmassa vars storlek i sig är ett budskap till både omvärlden och den egna befolkningen. Scenerna är avsiktligt kalkerade på begravningen av Khomeini 1989, och det är ingen slump. En regim som just förlorat sin ikon i ett bombanfall behöver visa att den fortfarande kan fylla gatorna. Frågan som svävar över allt är var Khameneis son och efterträdare Mojtaba håller hus - han utsågs till ny högste ledare veckan efter faderns död men har inte synts offentligt sedan dess. En begravning för miljoner, ledd av en frånvarande arvtagare. Mellanöstern håller andan.

Doha-samtalen pausar - diplomatin tystnar för sorgen

Och mitt i sorgeveckan lägger sig förhandlingarna platt. Samtalen mellan USA och Iran om ett slutligt fredsavtal har pausats inför begravningen, och de iranska förhandlarna har lämnat Qatar. Bara dagar innan pausen rapporterade medlare från Qatar och Pakistan om 'positiva framsteg' i de indirekta samtalen i Doha - bara andra gången parterna suttit ner sedan de i mitten av juni skrev under en avsiktsförklaring om att förlänga eldupphöret. Nu är bordet tomt tills sorgen lagt sig.

Det är något nästan symboliskt i att diplomatin tystnar exakt när folkmassan höjer rösten. Så länge Iran sörjer händer ingenting vid förhandlingsbordet, men allt kan hända på gatan - massmobiliseringar är sällan enbart sorg, de är också en påminnelse om vilka krafter en ledare kan väcka till liv även från graven. Kärnfrågorna ligger kvar orörda: Iran vill frigöra sina frysta tillgångar, medan amerikanska sändebud försökt tala Teheran ur planerna på att beskatta fartyg genom Hormuzsundet. Ingen av dessa knutar löser sig av att man väntar. Men ibland är en paus det enda båda sidor kan enas om. Nästa akt börjar den 9 juli, när kistan sänkts i jorden och papperen åter plockas fram. Fram till dess styr bönen, inte förhandlingen.

Kyiv: dödssiffran stiger till 30 efter Rysslands massiva attack

Från Ukraina kommer en dyster upptrappning. Dödssiffran efter Rysslands storskaliga robot- och drönarattack mot Kyiv tidigare i veckan har stigit till 30, sedan räddningstjänsten återfunnit ytterligare kroppar i rasmassorna, och över 90 personer skadades. Attacken beskrivs som en av de mest omfattande under hela kriget: enligt ukrainska uppgifter sattes 570 luftfarkoster in, däribland fyra Zircon-missiler, 24 ballistiska Iskander och närmare 500 drönare av Shahed-typ. Skador registrerades på över trettio platser i samtliga av stadens distrikt, och ukrainska Röda korsets humanitära lager förstördes med bistånd för omkring 1,5 miljoner euro.

Trettio döda i en enda natt är den sortens siffra ett långt krig lärt oss att bläddra förbi, och det är precis det som är det verkligt skrämmande. President Zelenskyj hade varnat för ett 'massivt ryskt anfall' redan innan missilerna föll, och lovade vedergällning - Ukraina fortsätter samtidigt slå mot Moskvas oljesektor djupt inne i Ryssland. Polen skickade upp stridsflyg och Finland stängde delar av sitt luftrum medan vågen rullade in. Fyra och ett halvt år in i kriget är frontlinjen i stort sett densamma, men natthimlen över Kyiv brinner lika ljust som första krigsvåren. När en huvudstad lär sig att sova genom sirenerna är det inte lugnet som återvänt - det är utmattningen.

Venezuela: över 2 590 döda och nästan 50 000 fortfarande saknade

Tio dagar efter de två jordskalven är siffrorna från Venezuela fortfarande svindlande. Dödstalet efter skalven den 24 juni - på 7,2 och 7,5 i magnitud, med epicentrum väster om San Felipe - har passerat 2 590, med över 12 500 skadade och tiotusentals rapporterade saknade. Nästan 50 000 människor är alltjämt oräknade i katastrofens efterdyningar, och USGS varnar för att det verkliga dödstalet mycket väl kan överstiga 10 000 innan allt är räknat. FN beskriver hjälpbehoven som 'skenande' medan räddningsarbetet gått in i sin andra vecka och hoppet om att hitta överlevande sakta ersatts av arbetet med att bärga kvarlevor.

Det grymma med en naturkatastrof av den här skalan är att siffrorna blir så stora att de slutar betyda människor. Men bakom varje decimal i statistiken finns en familj i La Guaira eller Caracas som gräver med bara händerna. Att nästan femtiotusen fortfarande saknas betyder inte att femtiotusen väntar på räddning - det betyder att myndigheterna inte ens vet var alla borde leta. När infrastrukturen som ska räkna de döda själv ligger i ruiner blir siffran en gissning, och gissningen pekar uppåt. Venezuela var i kris långt innan marken skalv. Nu ska ett land utan marginaler bära en av årets värsta katastrofer, och världen har redan börjat titta bort.

Sydafrika skakas av migrantvåld - över 900 gripna

I Sydafrika har spänningarna kokat över. Efter marscher den 30 juni har fler än 900 personer gripits i en våg av våld och trakasserier riktade mot migranter, och tusentals utländska medborgare söker sig nu till myndigheterna för att repatrieras - alltså skickas hem - efter attacker och hot. Bakgrunden är en välbekant och giftig blandning: hög arbetslöshet, ekonomisk desperation och politiker som pekar ut invandrare som orsaken till landets problem.

Det är en av de äldsta och tröttaste mekanismerna i mänsklighetens repertoar - när plånboken är tom och framtiden osäker letar samhället efter någon svagare att skylla på. Sydafrika har sett syndabocksvåldet blossa upp förut, och mönstret upprepar sig med nästan förutsägbar tragik: det är sällan de mäktiga som får bära skulden, utan grannen från Zimbabwe eller Moçambique som driver en liten butik i förorten. Att tusentals nu frivilligt ber om att få lämna landet säger allt om hur farligt det blivit. Ekonomisk desperation är ett bränsle, och det finns alltid någon som är beredd att tända på. Det verkligt oroande är hur snabbt ett samhälle kan gå från missnöje till mobb när ingen håller emot.

Peking: pilot styr flygplan rakt in i skyskrapa

Från Kina kommer en händelse som blottar allvarliga säkerhetsluckor. En pilot ska avsiktligt ha flugit ett flygplan rakt in i CITIC Tower, en av Pekings mest ikoniska skyskrapor, i en dåd som väckt djupa frågor om hur något sådant över huvud taget kunde ske i huvudstadens strikt kontrollerade luftrum. Att ett flygplan kunde nå ett av landets mest övervakade områden pekar på brister som Kinas säkerhetsapparat sällan tvingas erkänna offentligt.

Det mest anmärkningsvärda är inte enbart själva dådet, hur skakande det än är, utan vad det avslöjar om systemet runt omkring. Peking är en stad byggd på kontroll - kameror i varje gathörn, ett luftrum bland de mest bevakade i världen, en apparat som gör allt för att ingenting ska ske utan att någon i förväg vet om det. Att ett flygplan ändå kunde ta sig fram till en skyskrapa i stadens hjärta är en spricka i just den berättelse regimen helst av allt vill upprätthålla: att den har full kontroll. I ett land där stabilitet är själva statsbärande löftet är en säkerhetslucka av det här slaget mer än en olycka. Den är en påminnelse om att inte ens den tätaste övervakning fångar allt - och att det som inte fångas ofta är det farligaste.

WHO drar igång ebolaförsök i Kongo - variant utan färdigt vapen

Mitt i mörkret finns också beslutsamhet. WHO har inlett ett behandlingsförsök i Demokratiska republiken Kongo för att testa två möjliga läkemedel mot Bundibugyo-varianten av ebola, ett utbrott som nu räknar 1 406 bekräftade fall och 438 döda. Problemet är att de befintliga, godkända ebolabehandlingarna är certifierade för en annan variant av viruset, vilket lämnar sjukvården att bekämpa detta utbrott med ena handen bakom ryggen. Försöket är ett försök att stänga precis den luckan.

Det finns något stillsamt hjältemodigt i den här nyheten som är lätt att missa bland rubrikerna om krig och begravningar. Medan resten av världen tittar på Teheran och Kyiv står forskare och vårdpersonal i en kongolesisk provins och försöker bygga ett vapen mot ett virus som redan dödar. Att en variant saknar färdig behandling är en påminnelse om hur skör vår medicinska beredskap egentligen är - vi har inte ett botemedel mot ebola, vi har botemedel mot vissa ebolor, och naturen bryr sig inte om våra certifieringar. Utbrottet är på väg att bli ett av de största i historien. Att WHO agerar snabbt och testar behandlingar mitt i pågående smitta är precis den sortens obekväma, oglamorösa arbete som avgör hur många familjer som får behålla sina anhöriga. Ingen skriver låtar om det. Men det räddar liv.

USA fyller 250 år - under ett värmeklot som slår rekord

Och så, på andra sidan Atlanten, firar en nation sig själv. USA firar i dag sin 250:e födelsedag - ett kvarts millennium sedan självständighetsförklaringen - men festen sker under ett värmeklot som fångat mer än halva landet i en tryckande hetta genom hela helgen. För miljoner amerikaner kan detta bli den varmaste fjärde juli som någonsin uppmätts, med temperaturrekord som faller på plats efter plats. I Washington D.C. utlovas samtidigt ett rekordstort fyrverkeri: omkring 850 000 individuella pjäser under en fyrtio minuter lång show som ska vara den största i sitt slag.

Det finns en viss symbolik i att en nation firar 250 år av envishet just som termometern testar hur mycket den envisheten tål. Ett kvarts millennium är en ansenlig ålder för ett land som fortfarande bråkar högljutt med sig självt om vad det egentligen är, och jubileumet infaller mitt i en tid av inrikes spänning, en tröttande sommarhetta och ett krig i Mellanöstern som Washington självt sitter mitt i. Men fjärde juli har alltid handlat mer om berättelsen än om termometern. Grillar tänds, flaggor vajar, och 850 000 fyrverkeripjäser ska övertyga en het och orolig nation om att den ännu har något att fira. Kanske har den det. Kanske är just förmågan att fira mitt i hettan det mest amerikanska av allt.

Vetenskap: kvantvågor lever hundra gånger längre - och asteroider kan ha tänt livet

Dags att lyfta blicken från jordelivet, och laboratorierna har levererat en riktig skörd. I ett genombrott inom kvantteknik har forskare lyckats förvandla magnoner - små magnetiska vågor - till lovande bärare av kvantinformation, och samtidigt förlängt deras livslängd nästan hundra gånger, upp till 18 mikrosekunder. Det låter försvinnande kort, men i kvantvärldens tidsskalor är det en evighet, och det är just den sortens uthållighet som krävs för att bygga framtidens kvantdatorer.

Ännu mer svindlande är en ny studie som antyder att livet självt kan ha en oväntad barnmorska: asteroider. Nya datormodeller visar att uråldriga asteroidnedslag kan ha gjort långt mer än att omforma jordens yta - de kan ha skapat enorma underjordiska hydrotermiska system, varma och mineralrika miljöer där de första byggstenarna till liv kan ha satts samman. Tanken att samma himlakroppar som en gång utplånade dinosaurierna också kan ha tänt den första gnistan är den sortens kosmiska ironi universum tycks älska. På den mänskliga skalan har forskare samtidigt upptäckt att en vanlig typ av stroke kan ha en annan orsak än man länge trott - den starkaste kopplingen finns till förstorade och skadade blodkärl djupt inne i hjärnan, snarare än till fettinlagringar. Från kvantvågor som knappt hinner blinka till asteroider som kanske tände livet: vetenskapen mäter verkligheten i både mikrosekunder och miljarder år, och lyckas göra båda lika hisnande.

Snabbrostade

💍 Popvärldens tyngsta bröllop är i hamn: Taylor Swift och Travis Kelce gifte sig på fredagen inför hundratals gäster på Madison Square Garden i New York - med Adam Sandler som oväntad bröllopsförrättare. Kärleken, till skillnad från de flesta rubriker den här veckan, slutade lyckligt.

⚽ Fotbolls-VM rullar vidare in i slutspelet, men Sverige svettas i soffan hemma efter 3-0-förlusten mot Frankrike i sextondelsfinalen, där Kylian Mbappé stod för två mål. I dag väntar Kanada mot Marocko, och Cristiano Ronaldo fortsätter skriva rekord som äldste slutspelsspelare efter Portugals seger mot Kroatien. Sommarens fotboll rullar - utan blågult.

🕵️ En ny granskningsrapport från USA:s inspektörsgeneral avslöjar att hela 102 radioanrop med varningar missades innan skottlossningen vid Trump-mötet 2024. Secret Service framstår återigen som en myndighet som hade informationen men inte örat.

⛪ Efterskalven från Vatikanens schism fortsätter: techinvesteraren Peter Thiel passade på att såga påvens försök att reglera AI under Aspen Ideas Festival. Silicon Valley och Rom är sällan överens om vem som egentligen bör styra framtiden.

🇸🇪 De nya svenska lagarna som trädde i kraft den 1 juli fortsätter märkas i vardagen: utvidgat gängstraffansvar och säkerhetszoner, kontantplikt i de flesta matbutiker och apotek, förbud mot kusinäktenskap och tillfälligt sänkt drivmedelsskatt fram till november. Sommar-Sverige vaknar upp med en delvis omskriven regelbok.

🕊️ Den amerikanska presbyterianska kyrkan röstade för att erkänna Gazakonflikten som folkmord och att avinvestera från försvarsföretag. Även trossamfunden ritar om sina fronter i takt med kriget.

📚 Den frigivne Hongkong-bokhandlaren Lam Wing-kee, en av fem från Causeway Bay Books som försvann 2015, har avlidit i Taipei 70 år gammal efter en längre tids cancer. Han flydde till Taiwan 2019 och öppnade sin bokhandel på nytt - vissa berättelser tystnar först ett decennium efter att de börjat.

Slutroast

Lördagens facit: I Teheran samlades miljoner till en veckolång begravning medan diplomatin i Doha tystnade av respekt eller av taktik - ni får välja själva. I Kyiv steg de döda till trettio, i Venezuela passerade offren 2 590 med femtiotusen fortfarande oräknade, i Sydafrika grips de utsatta för att någon behöver en syndabock, och i Peking flög ett plan rakt genom berättelsen om total kontroll. WHO byggde tyst ett vapen mot ebolan i Kongo, och på andra sidan Atlanten firade USA 250 år under en hetta som testade tålamodet.

Mitt i tyngden är det värt att minnas var perspektivet bor: i ett laboratorium levde en magnetisk våg hundra gånger längre än vanligt, och i en datormodell tände en asteroid kanske den första gnistan till allt liv vi känner. Här nere mäter vi sorg i miljoner, offer i tiotusental och avtal i pausknappar, medan vanligt folk - en familj i La Guaira, en flykting i Johannesburg, ett brudpar i New York - bara försöker ta sig genom lördagen. Och det är faktiskt helg nu. Sätt dig i skuggan, drick något kallt, ring någon du saknar och kom ihåg att även den mörkaste nyhetsvecka landar i en ledig lördagseftermiddag. Juli är fyra dygn gammal, och nyheterna är redan genomrostade.

🔥 Stay roasted.